På alla arbetsplatser finns det nog någon du inte kan stå ut med men på min arbetsplats finns det någon som nästan INGEN kan stå ut med. Långgodsbitchen är det kaxigaste, elakaste och envisaste stycket kvinna jag kan tänka mig. När inälvor skälver och hjärnor kokar av ilska på långgods är det skönt tala ut och snacka skit bakom ryggen på henne. Vi har funnit ett sätt vi oupptäckt kan få ur oss vår avsky mitt framför hennes ögon och öron och omvandla avskyn till något mycket njutbart utan att hon märker det. Som 20-åring tycks hon vara relativt okunnig inom datorer så vi tog till vara på detta för att metaforiskt och krypterat ge tillbaka på henne i form av en slags rättfärdig mobbning: Att tala i termer av Datorkunskap.
Långgodsbitchen är som ett jävla datorvirus! Skoningslöst angriper det din dator. Du behöver inte ens öppna det smittade mailet för att Viruset ska lyckas smita förbi brandväggen. Oavsett om du har ett normalbra eller mycket bra “anti-Virus” program så kommer Viruset förr eller senare att bräcka det. Likt en trojansk häst vandrar det från hårddisk till hårddisk och jävlas med fler och fler.
Nyanställda råkar alltid illa ut när de kommer i kontakt med Viruset, och en efter en blir de hennes “little-bitch”. När Viruset angriper för första gången blir CPU:n överhettad och en för stor mängd processer börjar alkolera datorns RAM. Påföljden blir att datorn går i låsningsläge, sk blåskärm. Med andra ord, du står där som ett jävla fån och vet inte vad du ska reagera på långgodsbitchens oväntade attack. Förbannad går du därifrån och funderar över hur i helvete man ska bearbeta problemet. Ju fler datorer viruset smittar desto mäktigare blir det.
I heta krypterade diskussioner på långgods har man konstaterat att det finns olika metoder att tillgå för att bekämpa viruset. De flesta är tyvärr ganska inneffektiva. Man kan försöka konfrontera viruset genom att men då är risken stor att viruset växer sig ännu större med tiden och får högre frekvens utbrott per vecka. Ett annat sätt är att försöka ignorera viruset, ta ett djupt andetag och fortsätta arbeta som vanligt. Då gäller det att man har ett utomordentligt bra kylnings anordning i datorn så att man inte kokar över.
Efter att viruset hamnat i karantän(gått på semester) i en vecka, hade stämningen på långgods tämligen höjts och alla hade genomgått en välbehövd ordentlig systemåterställning och uppdaterat diverse brandväggar. Hoppet fanns där att viruset skulle känna av detta och inse att det inte är lönt att försöka angripa igen, men efter ett par dagar insåg vi alla att det bara vuxit och blivit jobbigare. Det värsta av allt är att våran chef hanterar Viruset sämst av alla och fungerar som Virusets marionettdocka. Orättvisa skapas i arbetsfördelningen och Långgodsbitchen börjar delegera ut arbetsuppgifter som att det vore hennes uppgift. Själv gör hon knappt ingenting, dock har hon samma lön som oss som sliter. Närmste chefen gör inget åt saken
fler och fler felrapporter strömmar in till Bill Gates och de högre cheferna. Dock tycks Posten likt Microsoft som vanligt inte göra någonting åt problemen. Men detta beror på att Långgodsbitchen har “kompisar” bland ledarna inom företaget och fjäskar för dessa eller att de helt enkelt inte vågar ta konflikter med henne.
Förövrigt så är hela arbetsplatsen ibland ett High Chaparall eller ett Kindergarden XL.. En diktatur med en tydlig Hierarki där man slickar uppåt och sparkar neråt. Vissa dagar är hur roliga som helst, vissa är tråkiga, larviga eller hur elaka som helst. Ibland känns Posten bara som en grå sörja som ger en nödvändig inkomst men det finns trots allt en viss laganda bland en del av oss som är i stil med; alla sitter vi i skiten men vi sitter där tillsammans.
Posted by samsalabim

Posted by samsalabim 
Posted by samsalabim 





















Cheers!
Good evening ladies and brothers. I got a splendid idea earlier this day while I was out for a shopping route.
All day, five days of the week for the rest of your life. Thats how long you’re bound to work to live and keep consuming. I’ve realized that what you do or what you are going to do for a living is one quite huge matter. Myself I’m a workman. Every time I go to work, I work my ass off for a relative small sum. It’s like in the world of ants. At my “anthill” there are no career-ladders to be climbed and the salary is independent of how good I am at what I’m doing. Frankly, I don’t even like what I do! Just pulling splinters for the top of the hierarchy. Crap, that ant-theory just failed as I realized that ants are communists.
Another charming downside with my job at Posten is that it is very monotone. There are no opportunities for intellectual stimulation so you have to try to maintain some sharpness over free time. I have been so desperate that I’ve downloaded an Iphone application called “Brain Tuner”, so I wont find myself brain-dead sooner than necessary. In this monotone environment the Ipod becomes an instrument of survivability and being without it is like a deaf man going to a mozart concert or watching a female beach volleyball game with the competitors dressed up like eskimos. Yeah, okay that might be fun, but only for a couple of minutes.